Terapi

Vad är kognitiv psykoterapi?
Inom kognitiv terapi finns vissa grundelement som de flesta
kognitiva terapeuter tillämpar och omfattas av; att man ger
akt på hur en människa beskriver sig själv, hur hon pratar
om sig själv och andra samt hur förhållandet ser ut mellan
hennes tankar, känslor och beteenden. Dvs. att titta på sina
olika tankemönster och att utmana gamla invanda mönster
är viktiga inslag i terapin.

Ett annat exempel där kognitiva terapeuter har gemensam-
ma nämnare är att man ofta, tillsammans med patienten,
kommer överens om lämpliga hemuppgifter, mellan sessio-
nerna. Terapin försiggår inte bara här och nu mellan tera-
peut och patient, utan även mellan sessionerna.

Kognitiva Relationella Institutet
väljer att lägga fokus på vad vi kallar den sokratiska ut-
gångspunkten. Det innebär att vi, tillsammans med patien-
ten, försöker kartlägga vad som är viktigt i livet för patien-
ten att uppnå - vilka värden som upplevs som angelägna
att leva efter. Vi ser människan som en aktiv medskapare i
sitt eget liv. Det innebär att vi försöker hitta funktionalite-
ten eller själva poängen med det vi har gjort och fortfaran-
de gör, både i form av tankar, affekter och handlingar.

Många patienter har ofta en negativ syn på sig själv och de
val de har gjort. Eller man ser sig själv som ett problem,
istället för att man av och till har problem i livet. Att öka
förståelsen för sina egna val, ökar samtidigt möjligheten
att välja nya eller andra vägar i livet.

Hur går det till?
Att gå i terapi är ett svårt och stort beslut. Behovet av en
terapeut är ofta en konsekvens av att man upplever de
egna lösningsstrategierna som verkningslösa, och att man
behöver professionell hjälp. Därför är det viktigt att skapa
en god och förtroendefull kontakt för att därifrån kunna
bestämma sig för vad som är angeläget att arbeta med.

 

........



Vid de två/tre första samtalen kartlägger vi tillsammans på vilket sätt patienten upplever sig själv och sin situation.
Vi försöker tillsammans hitta både funktionaliteten och vad
som kan tänkas upprätthålla det ”problematiska”.

Efter c:a tre tillfällen sätter vi rubriker på problemområden som känns angelägna att arbeta med, för att på så sätt tillsam mans hitta ett fokus för terapin. Tidigt i kontakten introdu cerar vi patienten i den kognitiva modellen som en hjälp att rikta uppmärksamheten på det som för tillfället är
mest väsentligt.